får man en klump i magen av. Hatar den känslan. Ibland kommer den som en blixt från klar himmel o man får stanna till o fundera varför man känner så. Det kanske inte ens finns någon anledning. Jag är nog sån som inte funderar på otrevligheter väldigt mycket. Tycker det är skönast att "sopa dom under mattan". Men vet med mig att det inte är det rätta. Men så väldigt enkelt. O är det inte så, att man oftast tar den enklaste vägen?
Nu ska jag ta den enklaste vägen till att klä på mig. Diana är på väg hit o ska hämta mig för en visit på ett av stans caféer. Så det är väl dax att sätta lite fart nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar