Sällskapssjuk o kursjuk

I mitt tillstånd där jag är nu, har jag ett sjukt närhetsbehov o vill ha sällskap hela tiden. Jag kan ju inte kura med alla som håller mig sällskap. Men dom jag inte kan kura med får mig iaf att tänka på annat. O bara det är skönt. ATT FÅ SLIPPA TÄNKA ett tag. Gråter jättelätt för ingenting. O det är inte likt mig o tycker inte om när jag är sån.

Men nu efter att ha haft lite sällskap av födelsedagsbarnet Mirjana o Calle så är jag lite gladare igen. Hoppas att det håller i sig resten av dagen :)