Jag är fan bitter o ledsen.

När man skaffar barn så är man två, förhoppningsvis överens om att skaffa barn oxå. Så var det iaf när jag o tjejernas pappa skaffa våra två hönor. Vi ville båda två! Strax efter vi hade fått Smilla så träffa pappan en ny o ville gå isär. Fine for me. Livet gick vidare o vi hade våra tjejer varannan vecka. Så hade vi det i några år. O jag kan inte säga att jag var överlycklig över den situationen. Men det gick. Hur som så körde det av olika anledningar ihop sig för pappan så jag fick tjejerna på heltid. Självklart, eftersom jag är mamma, vart jag jätte glad att ha mina tjejer på heltid. Men det är inte bara en dans på rosor att vara ensamstående med två barn. O eftersom pappan ligger ute på jobb så har jag fått tagit hela ansvaret själv. Möten, läkarbesök, hämtning o lämningar till höger o vänster, läxförhör, bråk, glädje... Ja ni vet själva. Tjejerna har varit hos pappan var annan helg o jag OCH tjejerna är överlyckliga för det. För alla barn har ju kanske inte ens båda föräldrarna i livet. Men det har MINA. Vad jag sen är lite bitter o ledsen över är att pappan ska dra iväg i tre månader till thailand. Lucky him, som bara får rå om sig själv o ha det bra där i solen. Mina tjejer kommer att längta ihjäl sig efter honom, men huvudsaken han har det bra. Själv åkte jag till Turkiet en gång för tre år sen. Men då kunde inte pappan ta tjejerna den veckan jag var borta, för han ligger ju ute på jobb. Så den gången var syrran snäll i ställde upp. Ja jag är bitter, grinig o ledsen. Det är jävligt enkelt att ligga o skaffa fyra barn för att sen lämna ansvaren till mammorna. Skickat från Min iPhone <3