En ENORM saknad

01.15 inatt för 16 år sedan gick min äskade bror bort. 16 år liksom. Vart tar åren vägen? Ibland känns det som igår, ibland känns det som jag knappt kommer ihåg att jag haft en storebror. Funderingarna kring hur mitt liv skulle ha sett ut om Mikael hade fått levt finns naturligtvis oxå. Hade jag varit faster nu? Vilken relation skulle vi haft? Hade hela fam Forsberg sett ut som den gör idag? Hur det än är o hur många år det än har gått så är dagarna då jag INTE tänker på Mikael väldigt lätträknade. Det mest sorgliga med det hela är att alla minnen bleknar o snart har man bara några enstaka minnen kvar.

Men men... I morgon kanske jag ska ta med mig mina hönor till kyrkogården o sitta där o tänka ett tag. Vet att tjejerna skulle vilja det, det är värre med mig....